I fredags var det ju Glasklart.

Jag hade innan på kvällen käkat middag med styrelsen i min bostadsrättsförening på restaurang Strand eftersom vi skulle avtacka en styrelsemedlem som ska flytta. Trevlig stämning på restaurangen och trevlig personal.

Till förrätt blev det parmaskinka och getostfylld skogschampinjon, vilket var jättegott men mäktigt. Huvudrätten blev oxfilé med hasselbackpotatis och någon sås, vilket lät väldigt gott men som tyvärr blev en stor besvikelse när alla kring bordet fick totalt genomstekt oxfilé eftersom en av tjejerna var gravid och inte ville ha rött kött.

Ett STORT minus!

Jag gick innan efterrätten eftersom jag hade hela lägenheten full av folk som väntade på mig....Vi hade bestämt att vi skulle sitta hemma hos mig innan Glasklart eftersom det är i princip krypavstånd dit från där jag bor. Och då Flygvärdinnan har nyckel till min lägenhet tyckte jag att hon kunde åka dit med gänget och ta sig något glas vin där medans de väntade på mig.

Jag blev för ovanlighetens skull "uppraggad" av en trevlig och snygg dansk kille på restaurangen. Varför händer sådant när man "inte längre är singel" ? 

(eller ja, jag är någonstans i limbo just nu...inget är officiellt i alla fall, men vi har kommit överens om att vi båda skulle bli ledsna ifall den andra sprang runt med någon annan).

Jag sa till Dansken att jag hade en mycket söt och trevlig väninna som kanske skulle kunna vara något för honom, så han fick mitt nummer (idiot!) och så sa jag att vi säkert ses på Glasklart.

Jag hade bestämt med "D" att vi skulle mötas utanför Glasklart så att vi skulle kunna gå före i kön eftersom P känner någon vakt där. Tyvärr hade D och hans polare redan gått in eftersom de var ett sällskap på 15 pers så hade de ingen möjlighet att vänta på oss. Typiskt grabbar att aldrig kunna planera något! Nåväl, när vi väl kom till Glasklart så sprang vi givetvis på Dansken det första vi gör. Jag presenterar honom för Flygvärdinnan som tar en titt på honom och väser mellan tänderna att hon tycker att han såg för gammal ut. Okej, jag ska aldrig mer försöka att para i hop folk eftersom jag tydligen suger på det området!

I längst fram v.i.p-kön står ett ex till Flygvärdinnan och hans kompisar. Vi hör hur de försöker med allt möjligt för att få komma in "han där jobbar som golftränare", "jag känner ägaren"..blablabla...men vakten är stenhård och släpper inte in dem utan säger att de ska gå och ställa sig i den vanliga kön.

Jag och Flygvärdinnan viker oss dubbla av skratt, vi tycker att det är jätteroligt att de får gå och ställa sig längst bak i den enorma kön med svansen mellan benen.

Vi sätter dock skrattet i halsen ganska så fort eftersom när det väl är vår tur att gå in blir vi också skickade till den andra kön av vakten eftersom P inte fick ta in fler personer, då han redan tagit in 15 st.

Skrattar bäst som skrattar sist.

Vi gör en riktigt ful grej när vi får syn på våra vänner som kommit långt fram i kön och klättrar över "kravallstaketet" och tränger in oss bland dem.

Väl förbi vakten går jag fram till D och pussar honom på kinden för att säga hej. Jag hälsar på ett par tjejer som står bredvid honom och antar att de är i hans kompisgäng. Dagen efter får jag reda på att D inte alls kände tjejerna utan bara hade börjat prata med dem när han stod och väntade på att jag skulle komma. När jag och Flygvärdinnan så kom "intrippandes" (som D uttryckte det) hade den ena tjejen sagt till sin väninna "Alltså kolla på de där två, vem tror de att de är...." Samma tjej hade dock blivit lång i ansiktet när jag gått fram och pussat på D och hon hade viskat "Förlåt" till D som bara flinat.

Kvällen gick väldigt snabbt och dagen efter hade jag träningsvärk i benen av allt dansande

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hej! Tack, ni som har saknat mig. Men just nu känns det som om den här bloggen har gjort sitt. Det har varit en rolig tid att skriva och jag kan fortfarande läsa om vissa inlägg och skratta. Det är inte helt osannolikt att jag kommer att start...

Jag har hållt mig undan "bloggvärlden" ett litet tag. Inom loppet av en kort period blev min äldsta väninnans mamma och även min brorson svårt sjuka. Jag kände att jag varken hade ork eller vilja att blogga.  Min värld och mina "bekymmer" kändes hel...

Känns inte längre meningsfullt att blogga.......

Just nu känner jag mig osynlig och inte värd ett skit. Åter igen en arbetsgivare som struntat i att meddela mig om jag fått tjänsten eller ej fastän jag varit på intervju och blivit lovad att de skulle höra av sig.   Sedan ligger min älskade brorson ...

Följande stod idag att läsa på Aftonbladet.se angående det uppmärksammade fallet "Louise". "Pappan i Vetlanda dömdes till rättspsykiatrisk vård för hundratals samlag med sin minderåriga dotter. Nu har kommunen beslutat att pappan även i fortsättning...