Hej hej!

Tack, ni som har saknat mig.

Men just nu känns det som om den här bloggen har gjort sitt.

Det har varit en rolig tid att skriva och jag kan fortfarande läsa om vissa inlägg och skratta.

Det är inte helt osannolikt att jag kommer att starta upp en ny blogg någon annanstans, när det känns rätt. I så fall kommer jag att lägga upp en länk här.

Tack för den tiden som varit och för att ni läst och ibland kommenterat mina inlägg.

Ha en underbar sommar!

XoXoXo / Jossan

Jag har hållt mig undan "bloggvärlden" ett litet tag.

Inom loppet av en kort period blev min äldsta väninnans mamma och även min brorson svårt sjuka.

Jag kände att jag varken hade ork eller vilja att blogga.  Min värld och mina "bekymmer" kändes helt plötsligt väldigt patetiska att skriva om. Det gör de i och för sig fortfarande, men jag tror att suget efter att skriva har kommit tillbaka.

I dag är i alla fall min brorson friskare och väninnans mamma kämpar på med att lära sig att leva med dialys.

Mycket har hänt. Jag har blivit arbetslös, men börjar ett nytt arbete i början av juni på cykelavstånd! Skönt efter ett års pendlande.

I morgon sticker jag till Budapest med två tjejkompisar för att hälsa på en tredje. Det känns välbehövligt med en liten semester.

Återkommer till bloggen när jag åter igen har malmöitisk mark under fötterna.

Känns inte längre meningsfullt att blogga.......

Just nu känner jag mig osynlig och inte värd ett skit.

Åter igen en arbetsgivare som struntat i att meddela mig om jag fått tjänsten eller ej fastän jag varit på intervju och blivit lovad att de skulle höra av sig.

Sedan ligger min älskade brorson på sjukhus efter att i gårkväll blivit okontaktbar och haft kramper i över två timmar innan läkarna bestämde sig för att söva ner honom. Ännu inget svar på vad som kan ha hänt eller hur det är med honom.

När jag informerar min chef om detta via mail, när jag kom till arbetsplatsen i morse, eftersom jag ev var tvungen att gå ifrån jobb ifall läget blev värre får jag till enda svar : "Ok".

Klockan är nu 12:15 och min chef har ännu varken varit inne på mitt rum eller frågat mig under fikan hur det är med min brorson eller mig.

Ett jävla sätt tycker jag.

Sådana människor borde inte vara chefer. Vad fan gör jag här igentligen? Borde ta ut mina återstående semesterdagar och så kan de ju sitta med skiten i knäet eftersom det ändå inte känns som om någon ser/vet hur mycket jag har slitit här under detta året.

Följande stod idag att läsa på Aftonbladet.se angående det uppmärksammade fallet "Louise".

"Pappan i Vetlanda dömdes till rättspsykiatrisk vård för hundratals samlag med sin minderåriga dotter.

Nu har kommunen beslutat att pappan även i fortsättningen ska få ha vårdnaden av henne, skriver Vetlanda-Posten.

Detta trots att den före detta fosterpappan har begärt att få vårdnaden om flickan."

Vill gärna rätta med att det inte är kommunen eller socialnämnden (som är det rätta ordalaget) som beslutar om vårdnaden, utan det är endast tingsrätten som kan besluta om sådant. Givetvis görs det en vårdnadsutredning av socialnämnden (som är sekretessbelagda) och i den kan socialnämnden lägga fram ett förslag till beslut.

Flickan är idag 17 år gammal och blir myndig om ett halvår, då finns det ingen anledning till att flytta vårdnaden till någon.  Hon är dessutom placerad i ett familjehem och har en god man. Det innebär att föräldrarna är helt avskurna från att utöva någon form av vårdnad.....

Tråkigt bara att media alltid försöker att hitta sätt att klämma dit socialtjänsten. Vårt redan tunga arbete blir knappast lättare av sådan här dåligt underbyggd journalistik (läs skvallerpress).

Bloggen tar time-out på obestämd tid.............

Har varken lust eller ork att skriva.

Varför kan man inte låta bli att hånskratta när en person som man är vän med ändrar sin profil på Facebook från "in a relationship" till "single", när han för två veckor sen ändrade den från "single" till "in a relationship".

Jäkligt snabba turer.

Och korta förhållanden.

"Ni män vill både äta kakan och ha den kvar. Sen har ni mage att klaga när den börjar mögla!"

(Sagt under en diskussion med D när han berättade om en kompis som inte var intresserad av att ha ett fast förhållande med en tjej, men som nu givetvis har träffat en trevlig tjej och därför varken vet ut eller in)